Ord kan göra så jävla ont.
Fina ord värmer och kittlar. Man tänker på dem långt efter att de lämnat någons läppar.
De inte så fina orden... dem vill man bara kasta tillbaka så hårt man kan och hoppas att man lyckas åstadkomma ett stort svart i hål i personen som var så otaktfull.
Tystnad kan också göra ont. Jag vet inte vad som är värst, men fina ord är bäst. Speciellt när de kommer från en fin person.