Trött, trött, trött. Det är så jag känner hela tiden. Jag är trött när jag vaknar, när jag är i skolan, när jag kommer hem och som tur ät också när jag ska sova. Hur ska det då gå att göra allt jag måste göra under dagarna? Så som att plugga. Visst, jag har bra betyg, men jag pluggar inte på långa vägar så mycket som jag skulle kunna göra. Tanken slog mig att mina betyg skulle kunna vara hur bara som helst om jag inte var så in i bombens lat. Det är ett stort problem det där. På något sätt måste det gå att lösa, måste bara komma på hur. Måste lära mig att pressa mig själv till saker, för jag vet att jag kan. Jag kan om jag vill. Allt är möjligt. (Nej det är det inte, men det kan vara bra att intala sig själv det (tror jag)).

Jag minns den här tidpunkten för ett år sen på ett ungefär. Det var ingen bra tid. Våren förra året var ett helvete rent ut sagt, men det är inget jag har pratar om förrutom med två personer. Den ena finns långtlångt borta och våran kontakt är inte den bästa, och den andra fanns bara i mitt liv under en kort period, men ändå kunde jag anförtro denne en så stor sak. Det var stort för mig, men sen den perioden har vi inte pratat med varandra. På gott och ont antar jag, jag saknar den tiden för att jag mådde så bra då. Jag var glad riktigt glad. Innerligt hoppas jag att jag snart kommer få känna så igen, jag vill, vill, vill.

För du var solskenet
Och jag var ensam