Idag hittade jag mina gamla ipod. Grön och pigg, lite halvtrasig, men helt funktionabel! Hur kul är det inte med gammal musik som man brukade lyssna på förut? Jag älskar det. Alla minnen som kommer tillbaka och den sprudlande känslan utav att kunna låten utan och innan. Jag menar hur många låtar finns det som man inte har något minne av eller någon koppling till? Det är så härligt när saker kommer upp till ytan igen. Saker som nästan var bortglömda. Helt galet hur många känslor en låt kan ta fram. Det är därför jag älskar musik. Vilket humör jag än är på finns det alltid något att relatera till, och den känslan är underbart bubbligt härlig. Samtidigt är det lite läskigt, hur en låt så perfekt kan beskriva hur man känner. Har ni varit med om det? Det har hänt mig minst tusen gånger och det skrämmer mig lika mycket varje gång.